Vi är bortskämda med ett stort superbra loppis i stan: Motala Återvinning!

Söta skor för 25 riksdaler.

 

... man får pyssla till ens karl. Så passar på å skoja till det. Tom har 2 identiska nycklar varav ena till lägenheten. Nu slipper han leta varje gång och hittar garanterat direkt. Fråga mig inte vad det föreställer- bara blev nått mitt i fejset där......

 

Kojan är klar!

 

Före:

Eftersom jag är löjligt stolt över resultatet med Leas kök- så kommer här en uppföljare. Denna TV-bänk ska bli en koja kombinerat med förvaring i liknande utförande som köket. Wish me good luck!

 

Två små tossor till en 1-åring i form av urgulliga kaniner. Gjorda i Freja med nål 4. Frihandsvirkade efter en inspirationsbild som jag råkade se nånstans i något virkforum. Har inte undersökt vidare om det finns mönter eller inte.

 

 

... att rotsaker är underskattat. Vitlöksbröd och chili-bea till och dagen är räddad! Persiljeroten fick 5/5 toasters! Supergott.

 

... av enkelt pysslande. Glad bebis som väntar på besök av småfolk. Lea är med mormor och busar.

Idag va det dessutom sol ute så man kunde fota ordentligt:)

 

... tog sån tid? Behövdes några minuter, papper, sidenband, knappar och lite lim bara ju:)

 

... så jag kunde hänga upp denna gobiten. Trälist är ju underbart enkelt å "piffa till" på olika sätt. 

 

De som känner mig vet att jag är sämst på födelsedagar, datum och månader. Denna blev till idag så att man kan hålla lite koll på när familjen fyller. Nu är det slut på ursäkter:)

En bit bred list med akryl på fri hand och pensel. Sen är det pappersplattor som man kan flytta runt på.

Varför är det så poppis att fylla i oktober?

 

Testade ett nytt recept idag med en hel del bbq-sås i och även färsk chili. Blev gott. Och avocadoyoghurten som va till satt som en smäck - förbättrade dock receptet och drog i några klyftor vitlök.

Nu har jag blivit sjuk också. Ska kurera mig med TV & rödtjut.

 

Lea testar sin makt här hemma. Normalt såklart. Det är den åldern.

NEJ, DEN ÄR DUM, INGET!, JAG VILL INTE, INGENTING.

 

Vår prinsessa 26 månader gammal. Såhär gör vi.

 

Jag låter inte trotset styra över mig eller vår vardag överhuvudtaget. Jag lägger upp en gräns för mig själv när jag ingriper och när jag låter det passera. Sen är det upp till henne hur mycket krångel hon väljer att fylla dagen med.

 

Ex. på när jag ingriper:

Hon vill inte göra som jag säger (jag har redan bestämt).
-"Kom så går vi på pottan" (ingen fråga alltså)
-"Nej, Lea vill inte!"

-"Kom NU!" -tittar bestämt mot henne och betonar 'NU'

Kommer hon inte så går jag och hämtar henne- tar henne i armen och leder henne bestämt mot toan. Eller bär henne om hon inte följer med. Berömmer henne sen när hon ger med sig och lyssnar på mig. Annars påminner jag henne om att "man måste lyssna på mamma och pappa" om hon fortsätter att vägra.

 

Ex. på när jag INTE ingriper.

Vill du äta något?
Lea är sur och stirrar på mig och säger ett bestämt "NÄ!" - bara för att. Egentligen kanske jag vet att det vore dags att äta. Eller att sova (samma situation). Jag gav henne valfrihet och det får hon "trotsa mot".
Men hon vinner inte något med det utom tid. Jag svarar sen "okej, då väntar vi lite. Snart äter vi." Eller "snart ska Lea sova middag".

 

Hon får välja och påverka vissa saker. Som att välja mellan yoghurt eller macka till kvällsmat. Vill vi lirka med henne emellanåt för att försöka undvika trots i känsliga situationer. Då varnar vi henne i god tid för att förbereda henne "Snart ska vi gå på pottan" eller "snart är det dags att sova" eller "nu är det sista avsnittet av Bananer i pyjamas" osv.

 

Sen ska hon inte få ångra sig om hon väl "trotsar/krånglar"
"Vill du ha pärlorna att leka med?"

Ett snabbt "NEJ!" och sur blick mot mig
"nähäpp, strunta i det då"
"Joooo, Lea vill" (ångrar hon sig)
"Nej, du sa att du inte ville. Du får leka med dem en annan gång."

Ofta blir hon ledsen när man förbjuder det i sådana situationer- men snart förstår hon nog att inte slänga ut ett "nej" lättvindigt.

 

Tänker att det är bra att börja i tid och sätta tydliga gränser. Frågar man så får man tåla ett NEJ. Men bestämmer man så är det 100% lydnad som gäller. Annars blir det tydliga konsekvenser.
Tror att det kan lindra i framtiden- att hon vet var hon har oss. Det är en trygghet för henne anser jag.
Det är mycket sällan jag behöver sätta in tygre atelleri än det som beskrivits ovan (kanske nån gång i veckan).
Jag och Tom har samma regler och samma sätt att handskas med trotsen. Lyckligtvis!:)

Något jag lärt mig under tiden är att inte peta i småsaker för att tillslut förpesta hela tillvaron. Tar hon av sig strumporna- Fine! Kanske frågar henne; Ska du inte ha de här?. Om inte- så låt det va då. Men likväl när vi sen ska iväg så är det "Ta och hämta strumporna där (pekar), vi ska ta på dem nu."

 

 

 

När jag pluggade i USA bestod frukosten ofta av omelett. Hade glömt vad gott det va!

 

 

 

 

 

Här är alla sjuka utom jag.

 

Hur får man sin karl att dricka en rosa "drink"? - Jo, 100% mixad grapefrukt = vitaminboost deluxe. Såklart urfilead först.

 

Så lyxigt att få göra det jag är bra på. Vara hemma. Ta hand och barnen. Sköta hushållet. Fylla hemmet med värme och kärlek.

 

Misstolka mig inte. Jag gillade att jobba och trivdes och vet att jag kommer trivas bra- sen när det blir dags igen. Jobbade som sjuksköterska innan Leabea damp ner hos oss.

 

Men just nu så är det här jag vill vara. Hemma. Det är här jag känner att höjdpunkten i livet är.
Här gör jag något meningsfullt i de små sakerna. Idag tar vi hand om en sjukling och en bebis.

 

Snart är det dags för Tompa att gå tillbaka 100% och jag blir "ensam" igen. Ska nog bli en rolig vår med massor av bus med mina små frön:)

 

Tillsammans gör vi succe! Underbara karlar som sköter barn och hjälper till med allt möjligt. Jag och Josse stökar med maten medan Empan dukar bordet och fotar.

 

Jag är lyckligt lottad som har så fin familj och så fina vänner att fira nyår med. Här kommer lite bilder som Emelie tatt på kvällens mat och dukning.