Jag har helt klart en fasad när det gäller hushållet. När man kommer hem till oss är det vissa saker som ska vara iordning. Helst inte någon full diskho, smutsiga strumpor eller leksaker på golvet så man snubblar, bäddad säng och inga bajsränder i toan- haha- ja ni förstår vart jag vill komma.
Tror många känner igen sig.... ?
Tiden innan Lea fick vi inte mycket oväntat besök. Då va det inget problem. Nu kan någon dyka upp rätt som...
Nu med Lea här så har det blivit bättre rutin på städ och hushåll. För att man måste, enligt mig, ha rutiner med småbarn. För deras skull om inte annat. Menar rutiner som matlagning- och då disk som naturlig följd. Menar tvätt- för ingen vill börja leta igenom tvättkorgen efter det minst smutsiga som man kan tänka sig använda igen.
Är man lite pösig när man har en fasad? Vissa verkar ha en motsatt approach. Kollade in sidan "Family living - the true story" på fejsbook.
Citerar sidan:
"Namnet Family living anspelar på inredningstidningsgenren världen över, som presenterar idealbilden av ett perfekt hem. Tillsammans ska vi som svar på dessa perfekta reportage fortsätta att skapa det bästa anti-heminredningsreportaget som någonsin funnits. Kul att du är här för att bidra! Eller bara titta."
och ännu ett citat:
"Genom att visa verklighetens vardagsstökiga boende skapar vi tillsammans en slående motbild till idealet om det perfekta hemmet som sköljer över oss i tidningar, TV-program och mäklarannonser."
Nästan stolta föräldrar lägger där upp (enligt sig humoristiska enl mig småäckliga) bilder på stökiga kök och barnrum mm.
Efter att ha strosat runt på den sidan känner jag helt plötsligt att det kanske är lika bra jag har en fasad som sporrar. Nån slags skamskänsla i kroppen över stökigt hem- som faktiskt är nyttig för mig.
Tycker dessutom att Lea inte ska behöva leva i kaos. Man leker med en sak i taget. Kan man plocka ut en bok ur hyllan- kan man rent fysiskt plocka in den också. Alltså nu är det inget arbetsläger Lea bor i. Men lite ordning ska det vara- man kan väll uppmuntra henne när hon städar efter sig. Eller leker med en sak i taget.
Tror hellre jag vill bidra till bilden av det perfekta hemmet snarare än kaos?
Ordning och reda är upp till var och en. Men gränsen för mig går när det är barn inblandade och när man framställer kaos som något positivt.
Vad tycker ni? Ge mig gärna en känga om jag verkar behöva det!