Tänkte dela ett inlägg med er, där ni får lära känna mig, mina tankar, värderingar och vad/vem som inspirerat mig genom livet. Min mamma och min bästa vän Agneta 💕 Hon har inte bara lärt mig baka kanelbullar utan hon har lärt mig så mycket mer! Med sin styrka och livsglädje har hon format mig till den jag är idag! Minns när jag flyttade hemifrån vid 17 års ålder och då skulle göra potatisgratäng och hela ugnen svämmade över av grädde. Då ringde jag mamma som lugnt styrde upp situationen över telefonen. Stunder som vi än idag kan skratta åt! Så är det med både glädje och sorg, man delar den. 💕 Jag vet att livet inte alltid tar den vägen man önskar… har verkligen fått ta del av livets alla nyanser…min mamma har alltid funnits vid min sida, stöttat och kämpat! Den dagen hon blev svårt sjuk var det en självklarhet att finnas där för henne 💕 Tillsammans kämpade vi med henne och hon klarade kampen mot cancern. Mamma har alltid älskat att baka och laga mat! Något som smittat av sig även på mig. Tyvärr har nu min mamma inte kunnat göra det hon älskar, i samma utsträckning pga en hudsjukdom i händerna. Ändå är hon positiv, hjälpsam och försöker på alla sätt att ändå alltid finnas där! Vi har haft många stunder i köket och bakat många kakor som vi fyllde frysen med. Dock tog dom slut väldigt fort, då det även gick utmärkt att äta frysta kakor ;) Själv bakade jag mer när barnen var yngre, då man samlades, alla mammor med våra barn. Idag har vi stora barn och man inser att tiden verkligen har gått fort! När barnen var små så tyckte man ibland att tiden stod still. Ivrigt väntade man på det första steget, första tanden, första ordet… Ibland skulle man vilja spola tillbaka tiden och njuta lite extra av varje stund, som är så värdefull! Sedan fanns det tider då man veckovis eller till och med månadsvis vabbade…det kunde vara allt ifrån öroninflammationer till vattkoppor, astma och krupp… blev många turer nattetid med vagnen runt kvarteret. Vi har tre underbara killar som alla snart befinner sig i tonåren, en tid där mycket känslor tar plats, där krav och förväntningar blandat med olika behov ska balanseras… Vi brukar alltid uppmuntra barnen att göra så gott man kan…inte lägga den största vikten på att prestera bäst, utan att faktiskt känna att det man gör är meningsfullt och att man får känna att man lyckas utifrån sina egna förutsättningar. Varje människa är unik och vi är alla olika! Ibland kan kraven bli för höga, även för oss vuxna. Jag har ett utmattningssyndrom och förmodligen en variant på Adhd. Jag har klarat mig (för) bra i mitt vuxna liv, för att få hjälp…men tyvärr har det kostat en del… (rätt in i kaklet...för många gånger…) Men i maj blir det äntligen en utredning! Man pratar ofta om adhd som en drivkraft, en positiv kraft som när den används på rätt sätt blir en tillgång! Det gäller bara att klura ut hur just jag kan underlätta för mig själv, när jag alltid har stenkoll på barnens gympapåsar, friluftsdagar och annat… när jag sedan själv kliver ut genom dörren med olika skor på fötterna, snor någon annans vagn på Ica maxi och står framför brödhyllan i affären, oförmögen att göra ett val… Trots alla utmaningar i livet så finns det så mycket glädje och många fina stunder! Ta hand om varandra, baka något gott tillsammans och lev varje dag! Vi ses här på bloggen :) Kram Lena