Det kallas trots

Lea testar sin makt här hemma. Normalt såklart. Det är den åldern.
NEJ, DEN ÄR DUM, INGET!, JAG VILL INTE, INGENTING.
 
Vår prinsessa 26 månader gammal. Såhär gör vi.
 
Jag låter inte trotset styra över mig eller vår vardag överhuvudtaget. Jag lägger upp en gräns för mig själv när jag ingriper och när jag låter det passera. Sen är det upp till henne hur mycket krångel hon väljer att fylla dagen med.
 
 
Ex. på när jag ingriper:
Hon vill inte göra som jag säger (jag har redan bestämt).
-"Kom så går vi på pottan" (ingen fråga alltså)
-"Nej, Lea vill inte!"
-"Kom NU!" -tittar bestämt mot henne och betonar 'NU'

Kommer hon inte så går jag och hämtar henne- tar henne i armen och leder henne bestämt mot toan. Eller bär henne om hon inte följer med. Berömmer henne sen när hon ger med sig och lyssnar på mig. Annars påminner jag henne om att "man måste lyssna på mamma och pappa" om hon fortsätter att vägra.
 
Ex. på när jag INTE ingriper.
Vill du äta något?
Lea är sur och stirrar på mig och säger ett bestämt "NÄ!" - bara för att. Egentligen kanske jag vet att det vore dags att äta. Eller att sova (samma situation). Jag gav henne valfrihet och det får hon "trotsa mot".
Men hon vinner inte något med det utom tid. Jag svarar sen "okej, då väntar vi lite. Snart äter vi." Eller "snart ska Lea sova middag".
 
Hon får välja och påverka vissa saker. Som att välja mellan yoghurt eller macka till kvällsmat. Vill vi lirka med henne emellanåt för att försöka undvika trots i känsliga situationer. Då varnar vi henne i god tid för att förbereda henne "Snart ska vi gå på pottan" eller "snart är det dags att sova" eller "nu är det sista avsnittet av Bananer i pyjamas" osv.
 
Sen ska hon inte få ångra sig om hon väl "trotsar/krånglar"
"Vill du ha pärlorna att leka med?"
Ett snabbt "NEJ!" och sur blick mot mig
"nähäpp, strunta i det då"
"Joooo, Lea vill" (ångrar hon sig)
"Nej, du sa att du inte ville. Du får leka med dem en annan gång."
Ofta blir hon ledsen när man förbjuder det i sådana situationer- men snart förstår hon nog att inte slänga ut ett "nej" lättvindigt.
 
Tänker att det är bra att börja i tid och sätta tydliga gränser. Frågar man så får man tåla ett NEJ. Men bestämmer man så är det 100% lydnad som gäller. Annars blir det tydliga konsekvenser.
Tror att det kan lindra i framtiden- att hon vet var hon har oss. Det är en trygghet för henne anser jag.
Det är mycket sällan jag behöver sätta in tygre atelleri än det som beskrivits ovan (kanske nån gång i veckan).
Jag och Tom har samma regler och samma sätt att handskas med trotsen. Lyckligtvis!:)
Något jag lärt mig under tiden är att inte peta i småsaker för att tillslut förpesta hela tillvaron. Tar hon av sig strumporna- Fine! Kanske frågar henne; Ska du inte ha de här?. Om inte- så låt det va då. Men likväl när vi sen ska iväg så är det "Ta och hämta strumporna där (pekar), vi ska ta på dem nu."
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

livetipastell.blogg.se

Pyssel, Bak och DIY .. Allt i pastell såklart!

RSS 2.0