Det artar sig...
... Ja, det verkar bli någon trekantig historia av detta stickeri. Vet inte hur många gånger jag tappat maskor när nån (läs Lea) stött till mig. Nackdelen med stickning: går inte att "gå tillbaka" och rätta till saker. Men jag börjar få upp hastigheten äntligen.
Tror mig kommit halvvägs på denna luftiga sjal. Vad tycker du Josefin? Ser det lovande ut? Stickar lite vid varje chans jag får. Sara har en ordentlig släng av otålighet just nu- och några dar tillbaka. Så är inte många minuter per dag som jag får ledig till "hobby".
Igår va Micke barnvakt till Lea medan resten av oss åkte och tittade på lägenhet igen. Tyvärr så va det i mina ögon "renoveringsobjekt" inte ens värt utgångspriset. Så blir inget denna gången heller........
Kommentarer
Trackback
